Dag 1 Skillinge till Knäcken
Kategori: Paddelturer
När vi sätter oss i kajakerna strax efter kl 11 blir det uppenbart att det är det här ögonblicket som är när det verkligen börjar, äventyret som vår förhoppnings vis långa färd ska bli. Vinden rör inte upp havet lika mycket här i Skillinge som vid Backåkrastranden. Det ser ganska beskedligt ut. Och vi kommer ha västan i ryggen tänker vi, med de utlovade 11 sekundmetrarna. Längs färden varierar intensiteten, och medvind har ju en tendens att inte märkas av på samma sätt som motvind. De första kilometrarna till Brantevik blir en snabb och surfig tur, och första gången som vi ser fenomenet där relativt lugnt vatten plötsligt kan förvandlas till en tsunami med brytande våg där bottnen grundar upp. Redan i Brantevik är det dags för första kisspausen!
Hur skyddad har ens paddelvärld varit undrar vi när vi lär oss hur jäkla snabb man behöver vara för att inte få in tre vågor i sittbrunnen vid ilandstigning. Svampen i högsta hugg, och så har vi lärt oss (påminnt oss) det. Efter Brantevik har vi plötsligt vinden mot oss. Det som för några minuter sedan var rolig surf är nu ritkigt jobbig motvind. Dessutom drar det utåt så man måste hela tiden ha koll på att inte komma för långt från stranden. Eftersom det blåser rejält håller vi oss nära land, följer strandlinjen även vid vikar och bukter. När vi kämpat oss förbi Simrishamn så är vi hungriga och stannar i Tobisviks stora sandbukt.
Vi är nyfikna på torrpåsen med quinoabiffar, så det blir premiärlunch, tillsammans med makaroner. Lite längre stektid kanske, men smaken var det inget fel på. Kaffe och te och sedan är vi redo att ge oss ut i blåsten igen. Solen skiner och det är så fint, men blåser gör det. Vi bestämmer att vi inte ska kämpa på alltför långt, utan ta oss till närmsta bästa tältplats.
Ytterligare några kilometers paddling, så hittar vi en fin strandvik där vi slår läger. Några meter upp från sandstranden finns fin, plan mark.
Lasta ur kajakerna, fika och tältuppsättning i den ordningen. Kvällen är fantastiskt vacker, vinden har mojnat aningens lite, vågorna som längre ut var stora och brytande har lugnat sig.
Alldeles fullt med lila bollblommor (Linné kan ha gett dem ett annat namn...), så vacker färg i kvällsljuset.
Vattnet är kallt, kanske 12-13 grader, men luften är lagom temperatur, solen värmer.
Efter middagen som blev bönchilli med tortillabröd tog vi en promenad bortåt Tobisvik. Vi tog med vattensäcken som vi använt för att fylla på, borta vid campingen. Det visade sig vara längre bort än jag trodde, så vi vände, men vi fick ändå en fin promenad. Whiskeyn som packats med kom fram, och smakar gott.
Alldeles fullt med lila bollblommor (Linné kan ha gett dem ett annat namn...), så vacker färg i kvällsljuset. Vår lägerplats var toppen, så vacker, och även praktisk. Det fanns förutom sandstranden också klippor, så det var lätt att komma åt att hämta vatten för disk, utan att bli blöt om fötterna.
Vattnet är kallt, kanske 12-13 grader, men luften är lagom temperatur, solen värmer. Långt borta syns Stenshuvud. Där ska vi paddla förbi i morgon!
När vi satte upp tältet upptäckte vi till vår förskräckelse att ena hörnfästet hade börjat gå upp i sömmen. Som tältet är konstruerat så är det fästet nödvändigt för att kunna sätta upp både innertältet och yttertältet, tillsammans eller var för sig. Smått panik! Inte ska vi väl behöva avsluta vår färd efter en natt för att tältet pajar. Tål att funeras på hur det ska lösas, och vi hoppas att det håller i resten av sömmen.
Vi är ganska trötta efter den här första dagen, och motvinden gjorde ju sitt till. Det är ingen imponerande sträcka vi paddlat, men för oss är dagen ändå fulländad och perfekt. Så otroligt roligt att vi faktiskt är på väg! Prognosen för morgondagen är NV 7-9, vi får se vad det innebär. Solen går ner och vi somnar inom några minuter i våra mysiga sovsäckar.
