Dag 7 Dunsön-Sturkö med laglapp, surf och långt lyft
Kategori: Paddelturer
Ännu en händelserik dag tar sin början i solsken på Dunsön. Dagarna är långa, på ett positivt sätt, innehållsrika. Det är ungefär som att varje dag är en hel myllrande historia i sig själv. Kanske är det så när allt händer nu, uppmärksamheten
styrs av det spontana, och hjärnan får vila i naturens tillvaro. Den riktade uppmärksamheten, som används för att prioritera, fatta beslut och analysera, används mycket mer sparsamt. Precis så som människor mår bäst av.
Tejpad och klar.
När Pelles halsmudd spricker uppifrån och ner precis när vi ska ge oss av kommer vi inte iväg så tidigt även fast vi var snabba med morgonbestyren. Tejprullen åker fram och vi tejpar så gott det går. Svårt att få tejpen att fästa. Själv upptäcker
jag att jag har en mystisk grå hinna framför vänster öga. Kan starr komma över en natt?
Morgonens sol försvinner och dagen blir grå, regnig, blek sol, uppehåll, åska och ännu mer regn. Så styr vi rakt mot de stora öarna utanför Karlskrona. På Hasslö handlar vi mat, och får fylla på vattensäckarna hos en vänlig och pratglad dam som har
jobbat som städerska på öns skola och bibliotek i 20 år. En spännande upptäckt på Hasslö är att där finns flera hundra (?) små postlådor som inte är postlådor utan hem för bin. Det är biavelsföreningen som föder upp drottningar!
Hem för drottningar!
Lunchen intas vid kajakerna på Hasslö. Åtta Bullens korv med bröd och nudlar med ägg serveras. 
Lagom till lunchen dyker solen nästan upp.
Det blåser inte mycket idag, kanske 4 eller 5 sekundmeter. En av överfarterna bjuder på maffig surf, en annan på medvindspaddling på hyfsat slätt vatten. Regnet tilltar och dessutom hörs åska mullra på avstånd. Vi paddlar in i en vik och tittar på
resternav av en båt medan vi avvaktar vart åskan tänker ta vägen. Det känns som att den tänker ta samma väg som vi, att vi jagar den.
Här snirklar vi runt medan vi väntar på att åskan ska dra bort. Passar på att gå i land och kissa. Tittar på ett vrak.
Kvällen avslutas lite kaotiskt och inte helt enligt planen när det visar sig att vi slarvat med att kolla var det verkligen går att paddla under en väg.
Inte finns här någon passage! Desperationen när vi inser att nej, inte bakom den vassruggen heller, inte på andra sidan den där landbiten, inte i nästa lilla vik - ingenstans på den här sidan den långa landbiten som sticker ut från vägen!
Hur mycket vi än glor och paddlar fram och tillbaka uppenbarar sig ingen tunnel under vägen. Trist...
Det blir en i och för sig trevlig pratstund med en ung man som lägger vackert blommande tak på ett nybyggt hus. Det är bara att tömma kajakerna och kånka allt över trädgården och vägen. Som tur är visar det sig vara ett naturreservat på andra sidan vägen,
där det är ok att tälta.
Jaha. Bara att tömma kajakerna och bära i omgångar. Skönt att solen lyser!
Det betyder att vi inte behöver packa i allt och paddla vidare utan helt nöjda slår upp tältet vid en gammal runsten, har tillgång till dass och sällskap av några kor och får! Där stannar vi, i det fuktiga gräset bland fårbajsarna och komockorna.
Kunde varit klart värre. Här är tursamt nog en riktigt bra tältplats i naturreservatet Västra Skällö. Och egen runsten till och med!
Allt är fuktigt, och tejpen på Pelles halsmudd har lossnat och det går inte att få någon tejp att fastna. Laglapp från liggunderlaget klistras fast och så är det bara att hoppas på det bästa. Kvällen avslutas med middag vid elva! Ris och stark indisk
gryta. Sen kryper vi ner i våra fuktiga sovsäckar och somnar som stockar. Konstigt nog (?) är vi ändå glada och tycker att det mesta är roligt och spännande. Fast halsmudden är lite nervöst. Vi hoppas på varmt väder och vatten så torrisarna
inte behövs!
