katinkakajak.blogg.se

Envisas med att försöka torka skjortan som aldrig kan torka...

Sol lyser på vår klippa, och salta kläder, kapell och flytvästar hängs upp i träd. Vi har inte sköljt av varken dräkter eller annat i sötvatten hittills. Det är bara att hoppas att allt tål saltet under tre veckor. 

Vi börjar räkna med att hinna hem på tre veckor. Faktiskt så känns det hyfsat säkert, så jag smsar Marie och kollar om hon kan hämta upp oss på måndagen eller tisdagen, kanske i Mon hos Anders på Kajakparadiset. Marie är på tåget och ska just gå av i Duved och vandra några dagar. Så det passar utmärkt att hämta oss när hon kommer hem, på måndagen. Lyxigt för oss! 

Ön känns riktigt trevlig när vi mumsar frukost i solen. Av någon anledning kommer vi iväg strax efter nio (tidigt för att vara oss). Från helt vindstilla blir det lite småtrist motvind så småningom, men inte så mycket. Mulna moln börjar också täcka himlen. 

Vi kommer upp vid Gränsö, och bestämmer att vi paddlar hela vägen till Hasselö innan vi tar lunch. Mannen som Pelle pratade med sa att det finns mysiga öar mitt emot Hasselö och restaurangen att tälta på.

 

I Västervik är första gången det är mycket båttrafik. Ett litet smalt sund mellan Lindödjupet och vattnet mot Hornudden är livligt trafikerad och vi paddlar på snabbt när det är uppehåll mellan båtarna. 

Det visar sig att vi lyckas paddla förbi restaurangen, och plötsligt är vi vid Hasselö sand. Bara att vända tillbaka. Det visar sig även att det inte är några mysiga, bra öar att tälta på, utan ganska sunkiga öar, svåra att ta upp kajakerna på och inga plana ytor för tältet. 

Vi får ta en ö som är möjlig att sätta upp tältet på över huvud taget, och där det ser ut att finnas stenar. Självstagande är en definitionsfråga, och det blir bra mycket bättre även på självstagande tält när linorna används och spänns. 

Stenarna som vi sett är bostad för tusentals rödmyror och deras ägg. Några andra härbärgerar gråsuggor i ohemula mängder. Vi får hitta andra stenar långt in i skogen. 

Klockan 16 gör vi lunch! Mackor med stekt ägg och champinjonstuvning. Stuvningen hade inte jättemycket likheter med hemgjord champinjonstuvning, tyvärr. 

Vi har gott om tid innan det är middagsdags. Och det är riktigt skönt att sitta och slöa, prata kajaker, Rockpoolkajaker skulle vara intressant att prova! Molnen skingras, solen kikar fram. 

Någon tvagning blir det inte, i det vassiga, lite sunkiga vattnet vid ön. Men jag borstar håret i alla fall! Lite diskussion om vad vi ska paddla i för kläder bort till restaurangen. Pelle väljer badbyxor, jag väljer vanliga kläder med regnbyxor över. Pelle har alltså med sig vanliga kläder, riktigt så långt har vi inte flyttat våra gränser att han tycker det är ok att gå på restaurang i badbyxor! 

Vi känner oss lyxiga när vi dricker varsin öl innan maten. Det är ganska glest med folk den här kvällen, och inomhus på sjöbodens loft är vi de enda gästerna. Vilket kanske är tur med tanke på att det inte blev något bad...

Maten gör oss inte besvikna. Restaurang Sjökanten är suverän! Vilken gourmetmiddag vi får njuta! Grön ärtsoppa med parmesanchips och vitlöksbröd, lamm med jordgubbar och potatis respektive abborre och potatis, och till efterrätt tryffelkaka med bär. Såå gott, och såå mätta! I den stilla natten paddlar vi hem till vår lilla klippa och somnar gott.