katinkakajak.blogg.se

Långfrukost, och ändå kommer vi iväg vid tio. Lite gråmulet, men ganska varmt. Paddelklädsel är shorts/badbyxor, foppatofflor och regnjacka. 

 

Medvind, så det går undan. Vi paddlar i nordvästlig riktning, för vi måste in en bit i Bråviken, till raddan av små öar. Vi har kikat ut en väg som vi tror funkar, även med dagens vind, som är vad som utlovades igår.

 

Vi stannar för snackspaus och kisspaus på en ö där det även ska finnas dass, och en skyddad vik. Det är en fin ö, och där ligger ett par båtar och gömmer sig i viken.

Från dass-ön paddlar vi vidare mot ön Sleven. Det är nu ganska mycket sidvind. Bara att paddla på, och till slut är vi över på den höga bergsön som heter Hargö. En stor del av ön är fågelskydd, men som tur är så finns det en tillåten bit på nordvästra delen, där vi kan gå i land, kissnödiga igen, och skönt att pausa. Det kräver lite koncentration när det rullar in vågor från sidan. 

 

Sen blir det taskig motvind. Bergsön ger inte mycket skydd. Vi paddlar ut längs den helt oskyddade, klippiga kustremsan där dyningarna studsar och reflekterar mot de branta klippväggarna. Vi håller därför ut en bit från land. Vinden ligger nästan rakt mot oss, snett fram ifrån. Det är bara att konstatera att det kommer att bli svårt att gå i land någonstans. Enligt kartan kan det finnas en vik med en liten skyddad bit land, där vi hoppas att vi kan äta lunch. Himlen är grå och mörk. 

 

 Vi siktar viken som vi hoppas på, och paddlar in bakom en liten utskjutande udde. Där finns en liten brygga där några småbåtar ligger förtöjda, en liten bod, och lite sten och mjuk mark där vi hjälpligt kan landa kajakerna. Vi får stå i vattnet och packa upp lunchen. Precis när vi går i land börjar det regna. Vi är redan blöta av vågorna men det kan ju vara trevligt att laga och äta mat undan regn. 

 

Den lilla boden har ett överskjutande tak, där vi tränger ihop oss. Nu är det bara att plocka fram den enklast tänkbara lunch, färdigrispåsar som bara behöver värmas och sjuda några minuter med pyttelite vatten.

Ute på Bråviken kommer några stora båtar, en lastad med timmer. Regnet fortsätter, och vi hänger kvar en stund, och hoppas att det ska avta. Efter ett tag är det bara lite dugg. Vi velar lite om det är läge att ta på sig torrt och torrdräkter. Smart nog så kommer vi fram till att det är skönt att byta till torrt ullunderställ och krypa in i torrdräkterna. Jag har nyss bytt ärmmuddar, och de är satans tajta, fingrarna domnar liksom bort, det är lite tråkigt. Pelle har bytt halsmudd. Hans huvud domnar liksom bort... Oskönt. 

 

Men oj, vad glada vi är att vi bytte. Det är verkligen inte väder att paddla utan torrdräkt! Faktum är att det inte är sånt väder en skulle ge sig ut i eller rekommendera någon att ge sig ut i om det inte var för att vi är på väg någonstans. Taranerna får nu verkligen visa om de är sjödugliga! Och tack och lov så visar de sig vara precis så bra som vi hoppades att de skulle vara. De känns stabila och rullar mjukt fram över stora dyningarna. Om jag ska försöka ärligt uppskatta våghöjden så är det nog mellan 1 och 1,5 meter. Nu säger ju Björn Thomasson att när det gäller paddlarhistorier om höga vågor så ska man halvera det man hör och dessutom ta även det resultatet med en nypa salt. Inte vet jag, men vi tycker det var ungefär så högt mellan vågtopp och vågdal, men vem vet. Kanske vi också upplever vågorna mer med känslan än med verkliga måttstocken. Vissa vågor bryter. I alla fall känns det skönt att få bekräftat att det något impulsartade köpet av Taranerna visade sig vara helt legitimt och befogat. Vi visste ju att folk paddlat i betydligt ruffigare och ruggigare vatten i sina Taraner, så sjöduliga bör de ju vara, men sen är det ändå alltid en individuell känsla och kajaktycke som avgör om en kajak känns trygg och bra!

 

När vi rundar Kungshamnsudden känner vi att vi nog inte ska vara ute på havet mer än nödvändigt. Vi hoppas att någon av de närmsta öarna vi kommer till går att ta oss i land på. Vi hittar en ö där det på läsidan går att dra i land kajakerna lite halvt om halvt. Tystnaden på läsidan upplevs som konstig först!  

 

Det är myrornas ö! Vi ser deras myrväg när vi bär upp våra saker för att hitta tältplats. På kartan ser vi att det finns en annan ö inte så långt bort med namnet Myrön, men för oss är det här definitivt riktiga Myrön! Vi sätter upp tältet, och tar även fram tarpen. Det har regnat till och från hela tiden när vi paddlat.

 

Det här med tarp, det behöver vi träna lite på för att få till det så där snajdigt snyggt och bra. Till slut är den uppe, men om det blir så bra vet jag inte. Det kryllar av myror! Vi har visst satt upp tältet mellan tre stora myrstackar, och även om vi försökte undvika deras väg, så finns det några till vägar som går precis utanför tältet. Så många myror har jag nog aldrig sett på en och samma plats, och definitivt inte på ett tält!  

 

Det blir ö-promenad innan maten. På vindsidan fräser och skummar vågorna mot klipporna. Men så svårt det är att se hur det faktiskt är där ute. Från land syns det inte hur stora dyningarna är, men de vita gässen syns. 

 

   

Matdags, och sedan diskning och tandborstning. Inte kommer det något mer regn, men till vår förtjusning bryter solen igenom och det blir en fantastisk kvällshimmel.

 

 

Vi tittar en stund på den och kryper sedan in i tältet och tänder den lilla ljuslyktan som ska hjälpa mot fukt. 

 

Fuktigt är det ändå, men det är mysigt i alla fall. En händelserik dag är slut.