katinkakajak.blogg.se

Där och då tänker ingen av oss på att ta kort, men efteråt kanske det hade varit roligt att påminnas om den där stunden då vi handlade på Ica i Nynäshamn. Eller så hade det mest varit tragiskt, inse att gränserna för anständigt tydligen skjuts fram och helt överbord. Nu har vi inte sinnesnärvaro att föreviga vårt besök i matbutiken, och i slutänden kanske det är lika bra så. Vi är fullt upptagna med att försöka stå ut i den lätt obehagliga känslan av att vara bortom allt vad socialt accepterat heter. 

 

När ens social kompass slutar funka...

 

Som ursäkt för våra uppenbarelser vill jag påstå att de praktiska omständigheterna leder fram till att Pelle och jag går in på Ica och ser ut som något värre än ett öde värre än ett öde värre än döden, typ. Ni som träffat på oss tidigare kan nog dra er till minnes en väldigt trasig svart underställströja, lagad med brunt yllegarn här och var som små bruna maskar som Pelle inte kan sluta använda. Och saltränder förstås. Till den har han på sig ett par gula solglasögon (för att de vanliga glasögonen ligger nerpackade i kajaken, återkommer till detta) som sitter på huvudet i en sunkig, smutsgul flytsnodd. I byxväg är det ett par shorts som är blöta både fram och bak så det ser ut som om han tyvärr ínte lyckats hålla tätt varken fram eller bak. På fötterna ett par turkosblå foppatofflor. Tror ni att håret är nytvättat? Nej, givetvis inte. Själv bär jag mina grönturkosblå byxor med stolthet, till de lila strumporna och den aprikosfärgade saltrandade underställströjan. Sa någon clown? 

 

Vi försöker utstråla normalitet genom beteende när vi knallar fram genom Nynäshamn, och när vi går mellan hyllorna på Ica. Att döma av de andra kundernas blickar så hjälper det inte att agera normalt om du är fel till det yttre. Vi packar ner våra matvaror och drar snabbt därifrån. Tillbaka ner till hamnen där kajakerna ligger förtöjda vid en hög kaj. 

 

Som sagt, vi skyller på att hamnen inte har någon kajakvänlig landstigningsbrygga. Vi får sätta fast kajakerna bakom Räddningstjänsten och sedan med svårigheter få fram bankkortet ur en packlucka med hjälp av lite akrobatik. Sedan klättrar vi upp på kajen. Det är liksom inte möjligt att börja rota fram vanliga, torra kläder. När vi är tillbaka vid kajakerna är det senare än vi tänkt. Med tanke på hur vi ser ut så är det nog lika bra att det inte är tid för ett besök på pizzerian som vi drömde om. Nej, snabbt mer akrobatik för att få ner matvarorna, jag står i en av kajakerna och Pelle hissar ner en matvara i taget som jag försöker få ner i de packutrymmen som är åtkomliga

 

En lång dag är snart till ända, snart börjar det skymma och vi måste komma iväg och hitta en lägerplats. 

 

Dagen började med mysfrukost på valklippan.

 

Sedan blev det fin paddling, både lite medvind och lite motvind.

 

Det är fascinerande grunt vid västra Järflotta, och folk promenerar omkring mellan båtar och öar!

 

Den varma soliga dagen inbjuder till bad och strandliv, så det blev det. På Järflottas södra sida tillbringade vi en bra stund med bad, lunch och avkoppling. 

 

Ljuvliga bad!

 

När vi närmar oss Nynäshamn ser vi en kajakpaddlare som kommer in från några öar i öster. Till vår förvåning har han ingen flytväst. Och han ser inte ut att vara en väldigt van kanotist (inte för att det skulle vara någon ursäkt). Jag frågar varför han inte har någon flytväst. Det blir lite pinsamt för honom tror jag, eftersom det inte finns något bra svar, och han klämmer fram något om att han inte hade hunnit köpa en... Jag säger åt honom att göra det. Har inga problem att vara beskäftig i den situationen. 

 

På en terass på vad som måste vara Nynäshamns gräddhylla sitter ett sällskap och pimplar vitt vin. Vi stannar och frågar efter en mataffär. Det ska finnas en med gångavstånd från vattnet, och kajakerna kan vi dra upp bredvid en restaurang får vi veta. 

 

 

En stor färja ska in i hamnen så vi pausar medan vi funderar på den där vägbeskrivningen, som vi inte riktigt förstår. Därför hamnar vi till slut vid den höga kajen, vid de små hamnbodarna, och därför kan vi inte komma åt våra vanliga kläder, och därför är vi tvungna att gå och handla i våra märkliga paddelkläder. Allt har en förklaring...

 

Nu är vi äntligen klara och strax efter åtta paddlar vi iväg från Nynäshamn med sikte på några små öar inte långt bort. På himlen lyser en fantastisk måne. Vi är helt ensamma på vattnet.

 

 

Den första ön vi kommer till  är inte så fräsch, skräpig och lite stenig. Vi hinner få upp tältet, med en dyster känsla av att det inte kommer att vara roligt att vakna upp här. Pelle säger att vi måste hitta en bättre plats, mest utifrån att det kan bli svårt att lägga i här i morgon om det blåser på rakt in mot stranden, vilket prognosen säger att det ska göra, stark sydvästlig vind. Vi river tältet. Och paddlar iväg till nästa ö, bara några minuter bort och hoppas att där ska finnas bättre plats. Det är åtminstone skyddat från vinden i morgon bitti. 

 

Till vår lycka visar det sig vara en utmärkt lägerplats! En liten smal sandstrandsremsa och strax där ovanför en slät och plan gräsyta för tältet. Mot söder och väster reser sig berg och höjder som skyddar oss för blåst. Vilken tur att vi tog oss hit! Vi är så nöjda med det beslutet. Här kommer det att vara fint att vakna i morgon bitti!

 

 

Det blir middagslagning i pannlampornas sken. Sedan lite fix med alla saker, hänga upp paddelkläder på tork och få ordning på maten som hamnade lite hur som helst. Men sedan kan vi krypa ner i våra sköna sovsäckar och somna gott. 

 

3 mil ungefär paddlade vi idag, och hann med både bad och matinköp, och den där förskräckliga upplevelsen att verkligen vara sunkig bland folk.