katinkakajak.blogg.se

Sista frukosten. Är han inte bra skäggig nu, efter tre veckor!

Vi vaknar på morgonen och har vaknat då och då under natten av tilltagande vind, men inte mer än kanske 5,6 m/s. Jaha. Dags att packa ihop för sista gången. Då upptäcker vi att en av tältstängerna har brustit i ena änden! Vilken tur att det inte hände tidigare under vår resa. Men hur kunde det hända? Tre saker som har gått sönder på tältet under tre veckors användning.

Det får bli reklamation av hela tältet. Men nu är det frukost och dags att packa våra kajaker, våra trogna, trygga kajaker. Så nöjda vi är med dem och hur de har burit oss säkert hela färden. Och rymt all packning vi behövt. 

Nåt som inte kommit till användning är våra böcker. Det är för att vi inte blivit inblåsta någon gång, vilket är fantastiskt. Vi har verkligen haft flyt med vädret, bara motvind några dagar i början och några få tillfällen efter det. Regn, ja, men ändå helt acceptabelt. Åska ett par gånger men aldrig rakt över oss.  

Vi har inte badat så mycket som man skulle kunna tro när vi nu är så nära vatten man kan komma. Men ofta har vi varit mer hungriga eller kalla än sugna på att bada/bli rena när vi väl varit framme för nattläger. 

Det är ett rent nöje, en sådan stor glädje att vara ute med Pelle. Det är viktigt att saker och ting är enkelt när man är ute en längre tid, mer än en vecka, på en tur. Och enkelt blir det när vi är endast två människor som tänker och tycker lika om det mesta, som gillar att prata om samma saker, som vill äta samtidigt, stanna samtidigt, fortsätta samtidigt och paddlar hyfsat samma tempo, litar på varandra, gör samma bedömningar av säkerhet och risker. Utan att vi förhandlar om det. Det mesta faller sig naturligt, vi stressar inte varandra och blir inte stressade av varandra. Och så har vi roligt, även om det inte alltid blir som vi tänkt, om vi ändrar planer eller tältet går sönder och vi äter pulverbiffar fem dagar i rad.  

 

Mot vinden mot Mon! Det blåser lite, när vi paddlar in mot Mon och går i land hos Anders på Kajakparadiset. 

Vi är i god tid innan bästa Marie ska hämta upp oss. Så självklart blir det firarmat på krogen! Och glass. Direkt från fjällen kommer hon, Marie, med kajakhållarna i högsta hugg. Färden känns både som att den har varat kort tid och lång tid. Det känns inte som att det var en svår tur, med de väderförhållanden vi hade.   Långsamt i motvinden ibland, ja, men inte svårt. Vi är två helt vanliga paddlare, som har övat och tränat för att känna oss trygga och säkra. 

Det här äventyret tar slut här. Men det finaste är att det finns oändligt mer. Äventyren väntar på att skapas och upplevas. Och vi är såå sugna på fler långa turer. 

PS. Efter vår hemkomst kontaktar jag Exped igen och får superbra service. Ett nytt tält anländer och än så länge är vi väldigt nöjda med det. Det måste varit ett riktigt måndagsexemplar vi fått först.