katinkakajak.blogg.se

I den tidiga morgonen kommer en kanotist paddlandes mot vår lägerplats. När han ser våra kajaker vänder han tvärt - vi har nog ockuperat hans vanliga morgonrastställe spekulerar vi. Vi betraktar de stora flervåningshusen på Kungshatt. Mycket speciella hus! 

 

På Sätrabadet är barnen redan i vattnet och plaskar, föräldrar lagar frukost vid tälten, hundar är ute och morgonpromenerar. På en skylt läser vi att bad avrådes från norra delen av stranden. Vad är det i vattnet där undrar vi. Vi använder toaletterna och sen paddlar vi sydväst mot Ekerö.

 

Det blåser. Solen skiner. Vi stannar till ett par gånger och badar, det är fullt med folk på stränderna, så det känns bra att inte stanna kvar och trängas. Annars är vi bortskämda med att ha öar och stränder och klippor för oss själva. Men så är det ju inte när vi paddlar i bebyggda områden.

 

Vi hittar den lilla, smala kanalen som John berättat om, och när vi är igenom ser vi en hamn, Rastaholm. 

 

Vi är lite oroliga för var vi ska kunna hitta nattlägerplats, det verkar väldigt vassigt och sankt enligt kartan. 

 

Det är varmt, så jag struntar i kapell när vi paddlar iväg. En och annan våg skvätter in, men det funkar. När vi kommer fram till Björkös södra ände, paddlar vi nära och längs med kanten för att inte missa om det skulle finnas något bra ställe att gå i land på. Helst vill vi komma närmre Birka, men för säkerhets skull, eftersom det inte verkar vara gott om möjliga landningsplatser, så håller vi utkik. 

 

Det blåser ordentligt nu, och jag börjar känna att det nog är smart att ha kapellet på, annars kommer min kajak snart att vara vattenfylld. Jag har kapellet i fikaluckan, och med Pelle som stabilisator får jag på det. 

 

Branta klippor, vass, oländig terräng... Känns som om den här delen av Mälaren inte har så mycket att erbjuda ett par kanotister på jakt efter fin tältplats, eller tältplats över huvud taget. Vi ser några platser som skulle funka till nöds. Vi vill inte gå i land på syd- eller sydvästsida eftersom vind och vågor ligger på därifrån. 

 

Till slut är vi framme vid Birka, och se där - en sandstrand! Hur lätt som helst att gå i land på! Ibland ska man ha tur... När vi landar och ser hur fin gräsmatta det finns precis vid vattnet där vi tagit upp bestämmer vi oss för att här ska vi övernatta. Vi är lite osäkra på om det är ok, men vi tror att det ska funka utan att vi stör eller är i vägen. När vi läser lite på nätet så verkar det som att det är tillåtet att tälta där efter att sista färjan gått hem, ungefär. Skönt att ha en bra nattplats! I hamnen ligger flera fritidsbåtar och det är grupper av människor som är på besök över dagen på ön. 

 

Undrar hur det kommer sig att vi bestämde att vi ska till Birka. Kan säga att ingen av oss är överdrivet intresserade av människor utklädda till vikingar, men det kändes som en bra grej när vi ändå är så nära att se platsen. Ingen av oss har varit här förut. Vi tar en promenad, och är nöjda att vi kom hit. Björkö är en fantastiskt vacker ö, med betade ängar, fårflockar, hagar, odlingslandskap och släta fina berghällar. Överallt finns spåren av historien, kumlar och stenhögar, kors och annat. 

 

Solen värmer, och i lä är det riktigt hett. Vi blir väldigt badsugna. Inte har vi med oss några handdukar eller badkläder så vi tar ett snabbdopp och hoppas att ingen kommer. När vi torkar oss på min tröja hör vi röster inte så långt bort. Hoppsan, det var visst några andra som gömt sig bakom nästa kulle. Tror minsann att de också tog ett spontanbad. 

 

På väg tillbaka går tittar vi på den uppbyggda vikingabyn. Det är nog roligt och spännande för barn att vara här och fantisera om hur det var på vikingatiden.

 

För oss har det blivit dags för ett besök på restaurangen. Nog har vi gjort oss förtjänta av varsin öl. Det är inte så många kvar här nu, sista båten har gått för kvällen. 

 

Vi sitter ute i den varma kvällen och pratar om kajakfärder. Om den här färden och om förra årets långfärd. Så olika de är. Olika miljöer, olika känsla. Förra färden, från Skillinge till Mon, Sankt Anna, var mer varierad natur, och mer känsla av att vara långt borta från samhällen (även om vi inte var det). Den här färden har vi paddlat mestadels i skärgårdsmiljö, spektakulärt att paddla in i Stockholm och få se så många nya sidor av staden. Det är påtagligt att vi inte har varit ute lika länge, stor skillnad på två och tre veckor. 

 

Vi slår upp vårt tält och lagar kvällsmat, ris och bönor. Sedan är det bara att krypa till kojs, och sova vår sista natt ute på den här turen. Någon gång på natten vaknar vi av ett sjuhelvetes oväsen. Skrålande, vrålande människor, JÄTTEHÖG musik. Vad ÄR det här? Helt vansinnigt. Efter alldeles för lång tid försvinner ljudet, och vi förstår att det måste varit några vrålapor till ungdomar på en båt. Galet. 

2,6 mil blev det idag, både i vind och skyddat (i kanalen). 

Morgonen därpå, lördag den 8 augusti, vår sista dag. Vinden har mojnat under natten, och det blåser bara 3-4 m/s, sydlig, och lite senare sydvästlig. Tur för oss. Halvsju är det uppgång, och halvnio bär det iväg. Det är 26 grader varmt, rätt svettigt att paddla. 

 

Vi tar oss rakaste vägen till Mariefred, stannar bara för kisspaus och jag tar ett dopp en gång från en liten sten.

 

När vi närmar oss Mariefred stannar vi till vid ett bad, det är supersunkigt tycker vi, men det är så varmt så vi badar ändå. Vi har kommunicerat med Håkan H om var och ungefär när vi kommer att vara redo att bli upphämtade. Vi har sagt kl 14. Plats ändrar vi oss om ett par gånger, men till slut bestämmer vi hamnen. Borde finnas något ställe att ta upp på där. 

Slottet tornar upp sig till vänster, ett kyrktorn rakt fram. Hamnen ska vara någonstans nedanför slottet. När vi kommer närmre ser vi en ramp, ungefär nedanför kyrkan. Bättre kan det inte bli! Så vi siktar dit, och kan enkelt ta oss i land, med våra fortfarande tungt lastade kajaker. Ja, det innebär alltså att vi är framme, kl 13 den 8 augusti 2021! I mål! 

 

Håkan får nya direktiv om var han ska köra, och en timme senare har vi lastat kajakerna och är på väg hemåt. Ja, det var det. Och det var jättekul! Vi har paddlat ungefär 33 mil, tänk vad många mil att ha roligt på!