Emmaån 7-8 maj 2022
Kategori: Paddelturer
Jag är verkligen inte snabb på att få ihop bilder efter turer. Men någon gång händer det. Kanske. Det här året är lite annorlunda, och det är inte aktuellt med någon långtur. Men kort kan vara lika roligt och spännande. Som den här turen, som vi gjorde
en helg i maj när prognosen visade för blåsigt för Rejmyrerundan. Kanske risk för lågt vattenstånd, men vi hoppades på det bästa. Det blev jag, Pelle, Karin och Peter som var med. Pelle och jag körde till Grytgöl, nordväst om Finspång. Efter en stund
kom Karin körande, så vi kunde lämna hennes bil och sedan köra vidare till Stora Emma, vid den gamla stenbron, söder om Hjortkvarn. Det var alltså start i Örebro län. Vi var förvarnade om att det var lite brant ner till vattnet. Det stämde... det
var inte helt enkelt, men inte helt omöjligt heller, att lasta.
Till slut var Peters och Karins kanot lastad,och vi kunde baxa ner vår kanot och packning.Det gick bra fastän det inte fanns någon på land nu som kunde lossa repet. Emmaån strömmade på rätt bra, tillräckligt för att det skulle bli lite hektiskt när
det visade sig vara väldigt lågt vatten, och väldigt stenigt. Vi snirklade oss fram, men målade rätt många stenar gula!
Fördelen med att det var lågt vatten var att det gick att få kanoten under några av de många, många bäverfällda träden som låg tvärs över ån. Men ibland gick det inte att få människorna under, så då fick man dela på ekipagen, båt under, människa över.
Efter första forsen (den grunda) och första trädklättrningarna var vi tvungna att stanna och ta igen oss lite. Och det var bara början, om vi anat då...
Morgonens grådis och lite duggregniga himmel övergick efterhand i allt mer solglimtar och blå himmel.
Lite som dataspel, att ducka för, klättra och hoppa över hindren på den slingriga banan.
Karin gör en snygg manöver. Och här någonstans såg Pelle och jag två (!) bävrar som kilade iväg längs åbanken! Det var så roligt att se dom ovanför vattnet!
Och så såg det ut så här emellanåt, bara att paddla på och njuta. Det var vildmarkskänsa, inga hus, ingen trafik, inga andra människor.
Det var egentligen för lågt vatten för en optimal paddeltur, men alla i sällskapet tyckte det var kul ändå. Det blev rätt mycket tågning!
Det var svårt ibland när det var snårigt, brant eller halt på åbanken, och hur mycket sten som helst i vattnet som kanoten kunde fastna på. Det underlättade att inte vara alltför ängslig om kanoten... vi fick verkligen
asa den över stock och sten, mest sten. Och efteråt var det en hel del som behövde lagas!
Här var det inte mycket vatten, så grunt! Det blev många små pauser mellan sträckorna när vi fick använda linorna. Här någonstans kanske vi passerade länsgränsen till Östergötland.
Ah men titta här! Fri framkomlighet! Det var jättefin natur, och det är verkligen fint och speciellt att färdas i kanadensare, helt annan känsla än havskajakpaddling. Jag älskar båda! Emmaån slingrade sig fram i
låglänt terräng, och det var rolig paddling.
Här var ett trixigt ställe! Vi kom fram till en bro, och det var definitivt för lågt vatten och för stenigt för att kunna paddla under den. Det var svårt att ta upp och bära. Men Karin undersökte saken och gjorde
en insats som kanotlots. En i taget fick följa med Karin under bron ut till andra sidan.
Karin, dagens hjälte!
Oj, oj, här pustade vi ut efter en ganske äventyrlig sträcka där vi fått klättra på branta kanter och balansera, krypa under trädgrenar, hoppa över stockar och stenar, samtidigt som vi skulle lina kanoterna
förbi stora, små, mellanstora stenar i forsande vatten.
Vädret var lilte fram och tillbaka, men behagligt och lagom temperatur.
Vi lämnade fikastället och for vidare.
Vi visste inte riktigt var vi skulle hitta en lägerplats, det är inte helt enkelt på sådana här ställen, där det mest är vass, sankt, eller brant och otillgägligt och snårigt. Fästingparadis.
Här var lite strömmande skval som gick att paddla. Vi valde vänstra sidan att paddla, det såg bäst ut och det fanns ett bra bakvatten att stanna i nedanför.
På ett ställe kom vi fram till en fors, vid en plats som kanske heter Hovslagaretorp, där det nog går att paddla om det inte är så lågt vattnet. Vi rekade länge, och konstaterade
sedan att det var ett par stenar som omöjliggjorde att paddla genom forsen. Det blev för tajt vinkel. Det gick inte heller att lina, för vattnet var för brett. Så det var
bara att packa ur, och bära. I närheten låg ett hus och det var som en hyfsat ok stig att gå på, några hundra meter. Men vissa bitar var lite trixigt mellan en massa träd.
Och Karins och Peters kanot vägde ju en hel del!
Det var rätt kämpligt, men till slut var vi på vattnet igen.
Vi paddlade på, och hittade en liten ö som vi var uppe och rekade på, men vi var inte helt nöjda, så vi fortsatte en bit.
Och det var bra, för en kort bit efter hittade vi en bättre ö, lite större och med bra tältplatser. Solen sken och Karin tog ett dopp. Det var rätt dyigt och inte
så fräsch botten. Sedan fixade vi läger, och Karin och Pelle sågade upp lite ved av några hyfsat torra grenar som legat ett tag.
Karin och Peter delar upp uppgifterna; Karin sköter boendet, och Peter ordnar maten. Pelle och jag gör allting ihop. Alla hittar sina sätt som funkar. Karin
frågade innan färden om de fick bjuda på kvällsmat. Det tackade vi ju förstås ja till.
Och gissa om det blev världens godaste och lyxigaste middag! Men så är ju Peter kock också. En ljuvligt god daal med wokade grönsaker, rostade pumpakärnor
och naanbröd och lite andra tillbehör.
Vi njöt och åt så mycket vi orkade. Tack för maten Peter :) Helt klart dagens mathjälte! Både supergott och inspiration till egen fortsatt matlagning.
Vilken fin och trevlig kväll, och rolig om än lite fysiskt krävande dag, med mycket roligt och spännande på färden! Vi somnade gott allihop.
Nästa dag sken solen, och vi tog en ostressig, trevlig frukost.
Jättefin lägerplats. Men sen var det dags att packa ihop och fortsätta. Vi såg att det inte var så långt kvar. Från vår lägerplats skymtade vi Folkström.
I Folkström var det en lite längre landtransport. Bra ställe för upptag, och sedan hittade vi en glugg där vi kunde lägga i. Lite stenigt
(förstås) och strömt, men det gick bra.
Peter och Karin kämpade ett tag med att komma loss från stranden :D men sen for de iväg så fint i strömmen.
Och sen kom Pelle och jag.
Det var fantastiskt fint, och det fortsatte vara slingrigt och roligt och många stälen att öva svängar på.
Spegelblankt!
Efter den här bron kom vi ut på sjön Gryten. Och då var det inte långt kvar till Grytgöl.
Vi gjorde lunch i Grytgöl, och låste fast vår kanot och några saker som inte fick plats i bilen, och sedan for vi till Hjortkvarn för där finns tydligen ett känt glass-fik! Det hade vi verkligen
ingen aning om, men det visade sig att det är ett väldigt popullärt ställe! Och de hade hemgjord mjukglass som var supergod! Vilket gott avslut på en fantastiskt kul helg i kanoten med roligt
sällskap. Väldigt skönt att paddla med andra som uppskattar en kanottur som blir lite av ett äventyr, inte bara glida fram på stilla vatten. Men nästa gång ska det vara lite mer vatten, kul
om man kan paddla några fler av forsarna!
